Anders Bjelle

”Alla känner vi vännen Anders E. Bjelle och hans insatser för svenskt jordbruk och dess föreningsrörelse, för lanthemmen och jordbrukets yrkesutbildning, för svenskt kulturliv och i det humanitära hjälparbetet, för nordisk och internationell samverkan.”

Dessa ord, yttrade inför Anders Bjelles 60-årsdag i november 1954, sammanfattar tydligt Bjelles gärning för den svenska lantbruksrörelsen. I mer än fyra decennier verkade Bjelle inom Sveriges Lantbruksförbund (SL) där han bidrog till att bygga upp utgivningen av tidskrifter, böcker och film.

Sina rötter hade Anders Bjelle i Östergötland där han föddes 1894 i byn Bjälbo. Fadern, Alfred Andersson, var riksdagsman och lantbrukare. Döpt till Andreas Enoch gick han först under namnet Enoch Andersson. Efternamnet Bjelle tog han tillsammans med sina syskon, nyåret 1919 efter hemsocknen Bjällbo. Så småningom ändrade han också sitt tilltalsnamn – till Anders.

Bjällbosonen fick snart prova på lantbrukarens yrke, bland annat på föräldragården. Yrkesinriktningen var tidigt given med studier vid Hvilans folkhögskola i Skåne och Alnarps Lantbruksinstitut. Men istället för att följa fadern i fotspåren och odla den östgötska myllan blev han en så kallad ”trottoarbonde” i Stockholm.

Karriär på Landtmannen

Vännen och kollegan Gösta Liedberg berättar att det var en ”ganska lång och mycket smal ung man med vackert hårt” som hittade till Lantbruksförbundet strax efter sin agronomexamen 1919. Där började han som redaktionssekreterare för tidskriften Landtmannen. Den unge och smale mannen blev med åren både äldre och rundare, men vann istället kunskap och erfarenhet. 1928 blev han medredaktör för Landtmannen och två år senare också redaktör för den då nystartade Jordbrukarnas Föreningsblad.

I mitten av 1930-talet hade Bjelle ett tydligt uppsving i karriären. Då klev han upp som chefredaktör och ansvarig utgivare för såväl Landtmannen som Jordbrukarnas Föreningsblad. Under årens lopp var han också ansvarig utgivare för flera av organisationens periodiska tidskrifter.

Från dessa fackbetonade publikationer var steget inte långt till facklitteraturen. 1934 startade, med Bjelle som frisk idégivare, vad som kom att bli en rätt omfattande förlagsverksamhet av facklitteratur och så småningom också skönlitteratur. Bjelles idé med förlaget var att uppmuntra studie- och läsintresset hos lantbrukarna. Bjelle var också med och byggde upp SoL-film, förbundets filmavdelning som producerade undervisnings- och rådgivningsfilm i ämnen med anknytning till bondesamhället, samt LTK, en korrespondensskola med ett parallellt syfte; att öka kunnandet hos landets jord- och skogsbrukare. Dessa verksamheter samlades under Lantbruksförbundets Tidskrifts AB (LT) där Bjelle var bolagets vd och förlagschef under ett kvartssekel.

Förebild som chef

Bjelle är ihågkommen som en bra chef – och medarbetare. Han hade en stor arbetsglädje som smittade av sig och han ansåg att det var av stor vikt för verksamhetens framgång att medarbetarna trivdes. Han var inte sen med att låta sin personal få större delaktighet i ansvar och beslut, men – sägs det – tog tveklöst själv ansvaret för varje misslyckande.

Utöver de självklara och mer kända insatserna för föreningsrörelsen var Bjelle också aktiv inom andra områden. Han hade ett stort intresse för humanitära frågor liksom för ett nordiskt samarbete. Bjelle ingick i ett imponerande antal styrelser och arbetsutskott, ofta som ordförande eller vice ordförande. Han satt också som sakkunnig i flera statliga utredningar. Bjelles humanitära omsorger syntes inte minst under krigsåren då han var engagerad i flera av de hjälporganisationer som växte fram, till exempel Svenska Norgehjälpen och Jordbrukets arbetshjälp till Finland.

Privat var Bjelle en stor sångarvän och sjöng under flera år i Sångsällskapet De Svenske, där han också var ordförande. Hans sångarintresse syns även i det tilltalsnamn han hade som medlem i Föreningen Byrålådan, tjänstemannaklubben för Lantbruksförbundets högre tjänstemän: Enoch Tonfager. Ett annat av Bjelles intressen var skytte.

Bjelles insatser belönas

Som uppskattning för sitt arbete inom jordbruksrörelsen och sitt övriga samhällsengagemang mottog Bjelle i december 1960 kommendörstecknet av Vasaorden. Ett annat tecken på uppskattning fick Bjelle på sin 60-årsdag strax innan. Då sammanställdes en vänbok med ett rikt antal skönlitterära bidrag, noveller, dikter, essäer, illustrationer från en stor samling LT-författare och konstnärer.

Då var Bjelle sedan en tid tillbaka drabbad av sjukdom. Han åkte sommaren 1960 till Italien för en tids konvalescens men arbetade trots det in i det sista med en outsinlig livsvilja och optimism. Han lyckades inte övervinna sjukdomen utan gick bort den 18 juni 1961, bara ett par veckor innan han skulle gå i pension. Vid hans bortgång hyllade ordföranden för Lantbruksförbundet och LTs Tidskrifts AB, Gösta Liedberg, sin vän och kollega:

”Han var i eminent grad en av de främsta och äldsta i vårt förbund. Han hörde till det fåtal, som varit med så gott som från början, som röjt väg och byggt upp.”

Lisa Qviberg Författare: Lisa Qviberg