Caroline Trapp

Ett år in på 2000-talet fick LRF sin första kvinnliga ordförande. Caroline Trapp satt på posten i fyra år, mellan 2001 och 2005. Med henne fick LRF en ordförande som fullföljde det förändringsarbete som hade inletts under decenniet tidigare. Under Caroline Trapps tid kom LRF att allt mer utvecklas till en marknadsinriktad organisation, bönderna framställdes i allt högre utsträckning som specialiserade företagare och medlemsantalet i LRF fortsatte att växa.

Caroline Trapp föddes 1949 i Värmland, växte upp i Stockholm men flyttade som vuxen till Norrbotten. Där köpte hon och maken en gård som de drev parallellt med hennes arbete på Grans lantbruksskola i Öjebyn. Det var de globala frågorna som från början ledde Caroline in i jordbruket: världssvält måste motarbetas med bättre matproduktion. Studier till agronom på Ultuna var ett sätt för henne att dra ett strå till stacken för en bättre värld.

– Sen är ju vardagen väldigt full med att föda sig själv, för att få företaget att gå runt. Men under de här LRF-åren var det väldigt många internationella uppdrag och jag träffade företrädare för bönder i utvecklingsländer. Så de här tankarna har ändå funnits med hela tiden, att det är ett positivt område att jobba med om man vill vara med och förändra världen, berättar hon.

Avregleringen av det svenska jordbruket liksom en allmän samhällsförändring i början av 2000-talet gjorde det både nödvändigt och möjligt att hitta nya vägar till lönsamhet för jordbruksföretagen. En marknad för landsbygdsupplevelser började gro och allt fler konsumenter efterfrågade närproducerat och ekologiskt, samtidigt som specialiseringen inom jordbruket gick allt längre. Utvecklingsvägarna för de svenska gårdarna blev många under denna period, något som Caroline Trapp såg och ville ta vara på.

– Att se den här mångfalden av företag och att få en acceptans för att alla gårdar är olika, och att vi ändå ska kunna vara en organisation var något som jag såg som viktigt, förklarar hon.

Att hennes gård med 18 kor var lika viktig, om än olik, en gård med 80 kor, var för henne en grundtanke. Att hon var kvinna medverkade också till att hon tydligt såg de potentialer till utveckling som det fanns på gårdarna. Ansvaret för produkter såsom Bo på Lantgård, gårdsbutik och turism har till stora delar legat hos kvinnorna inom det svenska jordbruket.

Nya visioner

Under Caroline Trapps ordförandetid arbetades med att skapa en tydlig gemensam bas för LRF och all den verksamhet som ryms under dess paraply. Svaret blev ”Vi får landet att växa” från 2003, en vision som talar om att ”de gröna näringarna har en nyckelroll och en tätposition vad gäller tillväxt, lönsamhet och attraktionskraft i det hållbara samhället”. Med denna vision ville LRF göra upp med synen på det svenska jordbruket som en näring på ständig tillbakagång. Istället framställdes det som en framtidsnäring, anpassad för det moderna och hållbara Sverige, särskilt efter att skrivelsen om ”hållbar” infogats i visionen 2009.

Caroline beskriver sig själv som en förändringsbenägen person, och hennes arbete inom LRF avslutades också när den framtida inriktningen var fastställd.

– Jag har inte varit så långvarig, säger hon. Jag hade bestämt mig för att jag snart skulle sluta för jag kände att visionsarbetet och förändringsarbetet var vad jag kunde bidra med. Det var det jag ville tillföra. Sedan att förvalta organisationen, det är inte det jag är duktig på. 

Caroline Trapp är en bonde som lever som hon lär. På gården Stormyrberget utanför Piteå, som hon driver tillsammans med make och dotter, finns får, Bo på Lantgård, konferensmöjligheter, uthyrning av hästplatser och möjlighet till otaliga upplevelser. Det är en liten gård sett till areal och antal djur, men en stor gård sett till visioner och bredd i verksamheten.

Cecilia Bygdell Författare: Cecilia Bygdell