Riksförbundsstyrelsen

LRFs första förbundsstyrelse bestod av 24 ledamöter med lika många suppleanter. Hälften kom från RLF och hälften från SL. Enligt stadgarna skulle fem av kooperationens ledamöter väljas bland personer i förtroendemannaställning i de fem största branscherna (SMR, SS, SLR, SSR och SJF).

Från 1991 års stämma införs fem fasta mandat som ska innehas av ordförandena i de största riksorganisationerna. Samma år bantas riksförbundsstyrelsen från 24 till 16 ledamöter och genom ett förslag från ett stämmoombud avskaffas även suppleanterna. LRF Ungdomen får ett fast mandat. Därtill ingår även vd varför antalet blir 18 ledamöter. Ytterligare minskning av riksförbundsstyrelsen sker under 2000-talet och antalet stämmovalda ledamöter är år 2007 15 stycken.

De fackliga organisationerna, HTF och SACO och Lantarbetarförbundet (när Lantbrukets Avbytartjänst fanns) har sedan 1988 representation i riksförbundsstyrelsen och LEAB. Den ideella föreningen undantogs eftersom den endast behandlade fackliga och näringspolitiska frågor. Sedan 1999 adjungeras dock de fackliga representanterna till den ideella föreningen.

Den stora riksförbundsstyrelsen medförde att arbetet blev tungrott och frågorna bereddes därför i arbetsutskott till LRF och LEAB. Vissa beslut delegerades också till dessa. Arbetsutskotten avskaffades 1990. Samtliga tre styrelser sammanträdde samtidigt.

Ledamöterna och ordföranden valdes för två år och hälften varje år. Numera väljs alla samtidigt vartannat år utom förbundsordföranden som väljs på ett år. Sedan 2006 är alla mandat i riksförbundsstyrelsen obundna och står till stämmans disposition. Vd ingår inte heller längre i styrelsen.

Fram till mitten av 80-talet fanns i riksförbundsstyrelsen flera ledamöter som samtidigt var riksdagsmän: Axel Kristiansson, Filip Johansson, Thorsten Larsson, Nils G Åsling och Gunnar Hedlund. Efter viss intern kritik upphörde detta.

1977 inväljs den första kvinnan i riksförbundsstyrelsen och 1990 ytterligare två. 2006 är sex av 15 stämmovalda ledamöter kvinnor.

I inledningsskedet fungerade riksförbundsstyrelsen främst som ett renodlat beslutsorgan. Endast i liten utsträckning deltog ledamöterna i det löpande kansliarbetet. Undantaget var naturligen prisförhandlingarna och de ledamöter som ledde vissa beredningar, till exempel skattedelegationen och arrenderådet.

Anställningsärenden var viktiga och som en illustrativ kuriositet kan detta noteras:
”88 § Au-LE 1973-11-27 Godkände arbetsutskottet två nyanställningar dels jur kand Anders Mallmén med placering vid juridiska byrån och med uppgift att i första hand handlägga föreningsrättsliga ärenden dels pol mag Jan de Woul.”

Under 2000-talet ändras styrelsens arbetssätt radikalt då ledamöterna får särskilda bevakningsområden och ett antal utskott och råd med varierande uppdrag och sammansättning tillsätts. Detta arbetssätt har medfört att enskilda styrelseledamöter fått stort inflytande över handläggningen av enskilda frågor.

Författare: Jan de Woul