Den regionala och lokala organisationen

Vid LRFs tillkomst fanns 26 läns- eller provinsförbund. Länsförbunden leddes av en stämmovald styrelse med fackliga och kooperativa representanter. Länsförbundsstyrelsen var i princip underordnad riksförbundsstyrelsen men arbetade självständigt med utvecklingen i länet. Länsförbundskontorens arbete leddes av en länsombudsman, numera kallad regionchef.

Regioner är nu det stadgemässiga begreppet för länsförbund, provinsförbund och regionförbund.

I varje län fanns ett varierande antal lokalavdelningar som dels valde ombud till länsförbundsstämman men vars viktigaste uppgift var att sköta verksamheten på lokal nivå. Lokalavdelningarna hade också hade stor betydelse för hela bygden, LRF – Mitt i byn.

Först 1992 skedde den första sammanslagningen då Lantbrukarnas provinsförbund i Medelpad och Ångermanland bildade Lantbrukarnas länsförbund i Västernorrland. Därefter bildas LRF Väst 1998 och LRF Sydost 2000 och LRF Mälardalen 2004. År 2011 slogs LRF i Skaraborg, Sjuhärad och Väst samman till LRF Västra Götaland. Samtidigt som rena sammanslagningar gjorts har många länsförbund utvecklat en långtgående kanslisamverkan.

Lantbrukarnas provinsförbund i Västra Sverige bytte 1979 namn till Göteborgs och Bohus länsförbund. Södra Älvsborgs länsförbund bytte 2005 namn till LRF Sjuhärad.

Vid LRFs bildande fanns 1 792 lokalavdelningar. Genom sammanslagningar har dessa minskat till knappt 1 200 år 2006 och 1 100 år 2011.

Som ett led mellan länsförbund och lokalavdelningar fanns ortsförbund närmast omfattande en kommun. Dessa har numera i princip avvecklats och ersatts av kommungrupper.

Författare: Jan de Woul