Sånga-Säby – från privat gods till modern kursgård

I mitten av 1940-talet fick lantbruksrörelsen med den egna föreningsskolan Sånga-Säby det utbildningscentrum den så länge hade saknat. Skolan var inledningsvis en föreningsinriktad lantmannaskola men utvecklades så småningom till att bli en kursgård och konferensanläggning för allmänheten.

Sånga-Säby, konsul Otto Walléns 1700-talsherrgård vid Mälaren utanför Stockholm, har en historia i sig. Här togs initiativet till bildandet av Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF) 1929. Ett år senare var det här Centerrörelsen bestämde sig för den gröna färgen. Då Sveriges Lantbruksförbund (SL) köpte gården från Wallén för att göra om den till en Jordbrukets Föreningsskola var det en mycket lämplig plats.

Idén om en föreningsskola för lantbruksrörelsen var rätt gammal. Redan 1917, kort efter att Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap (SAL) bildats, fanns tanken att starta en folkhögskola för ”kooperatörer och andelsmän” i närheten av Stockholm. Förslaget mötte gehör i den meningen att man erkände utbildningsbehovet. Samtidigt var man tveksam till att skapa en centralt belägen föreningsskola i Stockholm. Istället borde undervisningen ges vid redan befintliga lantmannaskolor runt om i landet.

Frågan om en egen skola aktualiserades 1941 då SLs styrelse tillsatte en kommitté för att utreda utbildningsverksamheten inom lantbrukskooperationen. I det färdiga förslaget som lades fram sommaren 1942 föreslogs bland annat inrättandet av en föreningsskola. 1944 stod Sånga-Säby klart att ta emot sina första elever. 

Ambulerande kursverksamhet var den första utbildningsinsatsen

Det här var emellertid inte förbundets första utbildningsinsats. Under 1930-talet ordnade SAL ambulerande kursverksamhet som omfattade dels sexdagarskurser, dels föreningsdagar med föredrag kring ett specifikt ämne. Vid omorganisationen 1940 skapades en särskild studieavdelning inom SL, med agronom Hilding Röstin vid rodret. De följande åren utvecklades kursverksamheten med olika specialkurser för medlemmar, anställda och ungdomar samt särskilda kvinnodagar, lärarkonferenser och kurser vid lantbrukets ungdomsskolor. Man samarbetade även med RLF.

RLF hade tidigt intresserat sig för utbildningsfrågan och lämnade bidrag till såväl Svenska Landsbygdens Studieförbund som Jordbrukare Ungdomens Förbund (JUF). I mitten av 1930-talet väckte RLF idén att öppna en egen föreningsskola och de följande åren samlades pengar in för ändamålet. Någon egen föreningsskola blev emellertid aldrig verklighet. Istället gick man, tillsammans med riksorganisationerna, in som delägare av Sånga-Säby.

Under 1960-talet hade lantbruket några besvärliga år vilket medförde svårighet att få elever till de rätt långa kurserna. Man var i och med det tvungen att se över verksamheten. 1965 lades utbildningen om och de långa vinterkurserna togs bort. Samtidigt ändrades skolans namn till Föreningsskolan Sånga-Säby och drevs därefter som en föreningsinriktad kursgård. Vid nästa namnändring fick skolan namnet Kursgården Sånga-Säby och prägeln som föreningsbetonad lantmannaskola försvann. Istället syns en tydlig strävan att göra Sånga-Säby tillgänglig för en bredare grupp genom att lansera skolan som en kursgård.

Sånga-Säby följde med in i Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) då det bildades. 1978 föreslogs att LRF skulle utreda möjligheten att inrätta en folkhögskola på Sånga-Säby och 1980 startade LRF och Studieförbundet Vuxenskolan tillsammans vad som senare kom att bli Alma folkhögskola. 1997 flyttade folkhögskolan till lokaler i Stockholm.

Sånga-Säbys roll i lantbrukets utveckling

Sånga-Säby har otvivelaktigt spelat en väsentlig roll för det svenska lantbrukets utveckling. I en och samma undervisningssal kunde agronomers, ideologers, ekonomers och företagsledares intentioner och kunnande predikas för att sedan tas i bruk. Under 1990-talet slutade det LRF-ägda Sånga-Säby att anordna kurser och istället bildades bolaget Sånga-Säby Kurs & Konferens AB, där både medlemmar i LRF och externa kunder är välkomna.

En annan viktig del av SLs utbildningsinriktning var Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolags Korrespondensskola (LTK) som startade 1943 som en del av LTs förlag. Ett studieråd inom LTK, där även RLF fanns representerat från 1945, skulle täcka in alla intresseområden för landsbygden. Korrespondensskolan blev snabbt populär och de följande tjugo åren hade man närmare en miljon elever.

LTK gick mot svårare tider på 1960-talet. Korrespondensskolan som utbildningsform var på nedåtgående och för LTKs del innebar det att verksamheten fördes samman mot en central enhet med SLs studieavdelning som kärna. I större utsträckning än tidigare inriktade man sig på branschvisa specialutbildningar via temakurser och konferenser för förtroendemän och anställda. Så småningom lades LTK emellertid ned.

Lisa Qviberg Författare: Lisa Qviberg