LRF 1971-1987

När Lantbrukarnas Riksförbund såg dagens ljus stod den nya organisationen inför stora utmaningar. Från 1967 till 1970 hade antalet mjölkbönder minskat med inte mindre än 27 procent. Mjölkproduktionen hade sjunkit med 10 procent. Ilskan mot den rådande jordbrukspolitiken jäste bland medlemmarna.

I prisförhandlingarna 1971 krävde LRF en kraftig mjölkprishöjning för att hejda den nedåtgående utvecklingen. Medlemmarna stödde kraven vid stora demonstrationer. Särskilt ”Jönköpings möte”, där 20 000 bönder deltog i protesterna, väckte uppmärksamhet. Det följande avtalet blev en framgång för LRF och optimismen började åter spira i bondeleden.

Däremot ledde de stigande matpriserna till att många konsumenter, inte minst barnfamiljer, protesterade. Följden blev att statliga subventioner på baslivsmedel infördes.

Gröna vågen lockar människor till landsbygden

Den nya politiken sammanföll med den ”gröna vågen”, ett begrepp som lanserades av LRFs tidning Land. Allt fler människor såg med kritiska ögon på urbaniseringen och det moderna konsumtionssamhället. Intresset för landsbygd och folkkultur vaknade. Unga storstadsbor flyttade ut på landet för att leva ett alternativt liv nära naturen.

Det fanns fler omständigheter som gynnade bönderna och LRF. Världsmarknadspriserna på livsmedel steg vilket gjorde importen mindre lönsam. Det rådde matbrist i världen vilket talade för att den svenska produktionen inte borde minskas. Det fanns inte heller någon anledning att öka takten i jordbrukets rationalisering av arbetsmarknadsskäl, eftersom industrin inte längre efterfrågade mer arbetskraft.

1970-talets bondevänliga samhällsklimat avspeglades i det jordbrukspolitiska beslut som riksdagen fattade 1977. Det var en nästan total omsvängning jämfört med beslutet som fattats tio år tidigare. Till saken hör att Sverige vid den här tiden hade en statsminister (Thorbjörn Fälldin) och en jordbruksminister (Anders Dahlgren) som båda var medlemmar i LRF och verksamma bönder. Dahlgren förklarade att jordbruket 1967 hade stämplats som en belastning för samhället och att det nu var dags att sudda ut den negativa stämpeln.

Opinionen svänger

På 1980-talet svängde dock opinionen återigen till böndernas nackdel. Allt fler ekonomer och politiker ansåg att LRFs starka inflytande var en del av förklaringen till de höga matpriserna i Sverige. Bristen på konkurrens inom livsmedelsindustrin, där de LRF-anslutna kooperativa företagen dominerade, pekades ut som en annan orsak. Negativ miljöpåverkan i form av övergödning av haven och rester av bekämpningsmedel i maten gjorde också att jordbruket uppmärksammades.

1980-talets jordbruksdebatt kretsade annars mest om vad man skulle göra åt det växande matöverskottet. Världsmarknadspriset låg under prisnivån i Sverige och när överskottet exporterades betalade staten mellanskillnaden. 1985 föreslog regeringen att detta exportstöd skulle avvecklas. Syftet var att skapa balans mellan produktion och konsumtion, men bieffekten skulle bli en kraftig minskning av den svenska åkerarealen.

Den senaste tidens utveckling hade varit problematisk för LRF och dess medlemmar. En allt större andel gårdar drevs nu på deltid och de heltidsbönder som fanns kvar hade problem med att få ekonomin att gå ihop. Sammanslagningarna inom de kooperativa föreningarna hade dessutom ökat avståndet mellan ledningen och medlemmarna, men LRF kunde fortfarande fungera som en enande faktor. 1985 samlade man åter bönderna till massiva protestaktioner, i det så kallade bondetåget med över 20 000 deltagare. Stora förändringar väntade runt hörnet.

Reine Rydén Författare: Reine Rydén