LRF 1988 - 2008

”Det viktigaste i övergången från ett beroende av regleringar till en marknadsekonomi är förändringen av synsätt”, skrev förbundsordförande Bo Dockered i Lantbruksåret 1989. Perioden 1988–2008 kom att präglas av omfattande strukturförändringar som över tid också förändrade synen på bonden och därmed också samhällets syn på LRF.

Det började 1988 när LRF beslutade om spårbytet. I stället för att i första hand förhandla om priser, flyttades fokus till näringspolitisk bevakning och företagsservice. Bonden skulle inte längre vara lika utsatt för politikens nycker, utan vara en entreprenör och LRF svängde från att ha varit produktionsorienterat till att bli marknadsorienterat. Internationalisering, miljö och energi blev viktiga frågor. Efter uppgörelsen i Gatt 1989 började jordbruket avregleras och det svenska jordbruket började avregleras efter ett beslut i riksdagen 1990.

Avregleringen kom dock av sig efter bara några år då Sverige anslöt sig till EU 1995 och en ny jordbrukspolitik följde. LRF tog efter ett stämmobeslut 1990 ställning för ett svenskt EU-medlemskap och deltog inför folkomröstningen aktivt i kampanjens ja-sida. Man såg fram emot att kunna konkurrera på samma villkor som bönderna i Europa.

Regeringens politik ger bönderna tung ”ryggsäck”

Regeringen utnyttjade dock inte EU-medlemskapets fördelar fullt ut och genom specialskatter fick bönderna vara med och finansiera medlemsavgiften. Med medlemskapet följde också merarbete för bönderna i form av byråkrati och snåriga regler. LRF och bönderna reagerade kraftigt mot regeringens politik, som de menade gjorde dem mindre konkurrenskraftiga gentemot bönderna i Europa, och genomförde stora protestmöten. Mest uppmärksammad blev ”ryggsäcken”: varsin ryggsäck full med stenar till riksdagsledamöterna fick symbolisera de extra bördor svenska bönder bar på. Kampanjen var som mest intensiv 1998 men trappades sedan ned efterhand som bördorna lättade.

LRF lanserade sitt konsumentpolitiska program 1992, ”Sveriges bönder – steget före”, med stränga krav på miljöhänsyn, djuromsorg och kvalitet – det som senare kom att kallas den svenska modellen. Genom stora annonskampanjer på temat ”Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk” ville man öka konsumenternas förtroende, men också satsa på export. LRF var också med bland stiftarna till KRAV, engagerade sig i ”Det naturliga steget” och antog 2002 en ny värdegrund för djurskyddet med syfte att skapa bra förhållanden för djuren. Många gånger har man fått kryssa mellan motstridiga åsikter bland anhängare av ekologiskt respektive konventionellt jordbruk.

Den svenska matens ställning skulle stärkas och LRF satsade under perioden på flera projekt för att profilera svensk mat. Redan 1989 inleddes diskussioner om att starta en restauranghögskola i Grythyttan och fem år senare invigdes Måltidens hus i samarbete med Carl Jan Granqvist. Under 2000-talet har LRF arbetat med att kommunicera svenska mervärden och lyfta den inhemska matens ställning.

Affärsverksamheten växer

Under 1990-talet växte LRFs affärsverksamhet, men trots ständigt ökande vinster växte kritiken. Man ifrågasatte Förbundets aktieinnehav och ägandet av företag i Finland och Baltikum. LRFs styrelse hade dock en tydlig strategi att tillsammans med grannländerna stärka positionerna för att kunna utgöra en motvikt till de multinationella livsmedelsjättarna och kunna spela en aktiv roll. Nya riktlinjer 2003 innebar begränsningar av affärsverksamhetens inriktning och de kooperativa företagen fick större inflytande.

Under den här 20-årsperioden har bonden utvecklats till en entreprenör och både bondens och matens ställning i samhället har stärkts. Medlemsantalet ökar, LRF har fortsatt stark ställning och uppfattas som böndernas företrädare. Kooperationens roll inom LRF har tonats ned till förmån för den enskilde bondeföretagaren.

Maria Thörn Författare: Maria Thörn