RLF bildas 1929

”Jag skulle organisera mina yrkesbröder jordbrukarna i en facklig organisation, som hade möjlighet att medelst sina organ tillvarataga böndernas intressen såväl fackligt som ekonomiskt och socialt.”

Så svarade hemmansägaren Arvid Nordström från Anumark i Västerbotten på frågan vad han skulle göra om han fick vara diktator. Det var tidningen Västerbottens-Kuriren som i slutet av 1927 ställde frågan till sina läsare. Säkert anade de inte att Nordströms svar inom ett par år skulle vara verklighet.

Arvid Nordströms idé om en facklig organisation för jordbrukarna låg rätt i tiden. Depressionen i slutet av 1920-talet hade påverkat det svenska lantbruket negativt och man stod inför en situation där det var svårt att få det egna jordbruket lönsamt.

Nordströms tanke mötte alltså gensvar och han bjöds in att tala på ett jordbruksmöte i Backens kommunhus i februari 1928. Nordström tackade nej till inbjudan men föreslog istället hemmansägaren Viktor Johansson i Backen som föredragshållare.

Det skulle visa sig att Viktor Johansson var rätt man på rätt plats. Mer än 400 personer lyssnade till Johanssons tal och deltog sedan i de efterföljande diskussionerna om jordbrukarnas prekära ekonomiska läge och vad som krävdes för att höja lönsamheten inom näringen. Man enades om att en rikstäckande organisation behövdes för att tillvarata jordbrukarnas intressen.

Organisationen får stadgar

Bara en månad senare kunde stadgarna till en facklig organisation, Lantmännens Producentförbund, fastställas. Förbundet skulle senare under sommaren få en ny skepnad i Landsbygdens Producentförbund eftersom man efter påtryckningar ville att organisationen skulle företräda landsbygdens samtliga befolkningsgrupper: godsägare, bönder, hemmansägare, småbrukare, torpare, skogs- och lantarbetare.

Detta omtalas ibland som upptakten för Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF). Men sanningen att säga var händelserna i Västerbotten bara ett av flera lokala initiativ att bilda fackliga organisationer. Inte minst i Stockholm var man aktiva. Där samlade ungefär vid samma tid konsul Otto Wallén, ägare till godset Sånga-Säby utanför Stockholm, tillsammans med den tidigare socialdemokraten Karl Levin, jordbrukare och jordbruksanställda från Mälaröarna till möte för att diskutera jordbrukets eftersatta position. Initiativet resulterade i att man under våren 1928 bildade organisationen Landsbygdens Folk.

Under hela 1928 kommunicerade representanter för de fackliga rörelserna i Backen respektive Stockholm jordbruksnäringens angelägna frågor och i början av 1929 samlades lantbrukare från hela landet hos Otto Wallén på Sånga-Säby för att se över möjligheten att bilda en riksomfattande fackorganisation för landets jordbrukare.

Vid mötet på Sånga-Säby tillsattes en kommitté med Viktor Johansson i spetsen. Kommittén fick som uppgift att arbeta fram riktlinjer för den nya organisationen. Ett par månader senare kunde den presentera dels en programförklaring, dels ett förslag till stadgar. Stadgeförslaget byggde rätt naturligt på lokala stadgar som utarbetats på olika håll under det gångna året. Här framkom tydligt att det fanns vitt skilda uppfattningar om vad begreppet facklig egentligen innebar och vad en facklig organisation skulle ha för uppgift.

Individualitet ställs mot sammanhållning

Trots att tanken på en facklig sammanslutning generellt fick ett positivt mottagande möttes den också av motstånd och oförståelse från flera håll i de egna leden. En central del av den nya organisationen var solidaritetstanken, lånad från arbetarrörelsen. För att kunna lösa jordbruksnäringens ekonomiska eftersatthet krävdes sammanhållning. Det visade sig tidigt att tanken om sammanhållning och solidaritet med de egna emellertid gick stick i stäv med den gamla bondeindividualismen.

Många stod också främmande inför de fackliga metoderna. Bland annat diskuterades frågan hur man skulle ställa sig till sådana jordbrukare som ställde sig utanför sammanhållningen. Skulle man ”pricka” dem som uppträdde osolidariskt?  Åsikterna gick isär. Vidare väcktes frågan hur man skulle förhålla sig till den ekonomiska föreningsrörelsen. Skulle man stödja den eller inte? Också här fanns flera olika inriktningar.

De interna motsättningarna till trots lyckades företrädarna för de olika fackliga rörelserna mötas och bilda RLF. Det konstituerande mötet hölls den 16 mars 1929 i Svenska läkaresällskapets lokaler på Klara Östra Kyrkogata 10 i Stockholm – granne med Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap. Som förste ordförande valdes riksdagsmannen för Bondeförbundet och sedermera stats- och jordbruksministern Axel Pehrsson-Bramstorp. Förste förbundsordförande blev inte helt oväntat Viktor Johansson i Backen.

Lisa Qviberg Författare: Lisa Qviberg