Svenskt Sigill – en framsynt kvalitetsstämpel

Kvalitetsmärkningen Svenskt Sigill har varit både ifrågasatt och uppskattad. Den har ställt stora krav på de anslutna företagen, men samtidigt gett vägledning till en mer hållbar produktion. De höga ambitionerna med Svenskt Sigill har kanske helt enkelt varit före sin tid.

Svenskt Sigill togs från början fram av Lantmännen 1995, som en odlingsstandard för spannmål. Syftet var att minska användningen av bekämpningsmedel, minska näringsläckaget och öka den biologiska mångfalden. När Lantmännen omorganiserade verksamheten, tvingades de av Konkurrensverket att göra sig av med varumärket Svenskt Sigill.

I slutet av 2001 förvärvade LRF varumärket Svenskt Sigill, och verksamheten placerades i bolaget Sigill Kvalitetssystem AB. Beslutet var inte helt okontroversiellt, utan väckte stor debatt på LRFs stämma. Bland annat var mejeriföretagen mycket skeptiska. Stämman beslutade emellertid att ta fram en gemensam märkning för svensk primärproduktion, byggd på kvalitetssäkring och kontroll. LRFs ambition med Svenskt Sigill var att skapa ett ledande system för miljö- och kvalitetssäkring inom svensk livsmedelsproduktion. Detta innebar bland annat ett omfattande arbete med att utveckla och samordna branschernas kvalitetssystem i ett gemensamt kontrollprogram, och att implementera detta hos producenterna.

Oberoende kontroll

Alla lantbruksföretag som anslöt sig till Svenskt Sigill förband sig att mot en mindre avgift bli kontrollerade av ett oberoende kontrollorgan, och leva upp till vissa kriterier. Kontrollerna och kriterierna var mer långtgående än vad lagen krävde, och ute i Europa blev den här typen av certifiering allt vanligare.

Ett avgörande steg för Svenskt Sigill var när den gröna näringens riksorganisation, GRO, valde att år 2003 ansluta sig – med 1 200 producenter av frukt, grönt och blommor. GRO hade redan på 1980-talet sett certifieringstrenden i Europa, och tog 1992 fram en egen odlingsstandard för svensk frukt- och grönsaksodling, med målet att minimera användningen av bekämpningsmedel. Den standarden fick namnet Integrerad Produktion, eller IP. Detta kvalitetssäkringssystem, tillsammans med Lantmännens system, kom sedan att ligga till grund för utvecklingen av Svenskt Sigill. Målet blev nu att ta fram hållbara regelverk för andra produktionsgrenar som mjölk, nötkött, griskött och kyckling, men även för transporter, slakt och livsmedelsförädling.

Två år senare, 2005, valde Milko att ansluta sig till Svenskt Sigill, vilket innebar att intresset från mejeribranschen ökade markant. Efter några år hade alla mejerier anslutit sig utom Arla, som föredrog sitt interna kontrollprogram Arlagården.

Kampanjer för ökat intresse

För att öka konsumenternas kännedom om och intresse för livsmedel märkta med Svenskt Sigill, genomfördes under 2000-talet flera uppmärksammade reklamkampanjer. En kampanj byggde på en ordlek kring närproducerade livsmedel: Hemmagjord, hemmajord, hemmahjord. Detta i kontrast till bortjord, konstgjord och tillgjord. Kampanjen riktade således indirekt kritik mot importerade livsmedel, med bland annat bilder på en ”Belgian Blue”-tjur. Detta fick konsumentverket att ingripa mot kampanjen.

Kampanjerna väckte också kritik internt, även om de uppskattades av många. Kritikerna menade att avsändaren blev fel: att Svenskt Sigill framstod som ett bondevarumärke och inte som en kvalitetsstämpel. Kampanjerna lyckades emellertid öka kännedomen om Svenskt Sigill bland konsumenterna till över 80 procent.

Klimat och GMO-fria livsmedel på programmet

Med åren har företaget Sigill Kvalitetssystem, som äger och förvaltar miljö- och ursprungsmärkningen Svenskt Sigill, utvecklats i flera riktningar och flera nya certifieringar för de gröna näringarnas olika behov har tagits fram. 
Hösten 2009 inträffade den så kallade ”griskrisen” då djurrättsaktivister tillsammans med tv-reportrar tog sig in på flera gårdar för att skildra missförhållanden i grisuppfödningen. Detta ledde till att en ny tredjepartscertifiering på grundnivå togs fram för den svenska grisnäringen. Med den nya certifieringen kunde grisnäringen på ett trovärdigt och transparent sätt visa att de svenska djurskyddsreglerna följdes på gårdarna och som en följd av detta kunde också resurseffektiviseringar hos slakterierna genomföras.
Klimatcertifieringen är ett frivilligt tillval i Sigill Kvalitetssystems standard som utvecklades i samarbete med bland annat KRAV och lanserades 2010. Året därpå presenterades möjligheten att certifiera äggproduktion och lammuppfödning samt förbud mot utfordring av soja- och palmkärneprodukter i nötköttsproduktion som ska märkas med Svenskt Sigill. Alla produkter som märks med Svenskt Sigill måste också vara fria från genmodifierade organismer (GMO) och djuren måste ha utfodrats med GMO-fritt foder.
Från trädgårdsnäringen har intresset varit stort för certifiering enligt IP-standarden och märkningen Svenskt Sigill. Antalet trädgårdsföretag som är certifierade är stort men antalet mejerier som använder IP-standaren för kvalitetssäkring av sina leverantörer har minskat de senaste åren. Skånemejerier lämnade Svenskt Sigill 2011 och året därpå förvärvades Milko av Arla som använder sig av ett internt system. Gefleorten och senare även Norrmejerier har också valt interna system för att säkerställa kvalitet. 
2016 är Sigill Kvalitetsystem det enda företaget som erbjuder nötköttsproducenter en certifiering för Naturbetesköttsuppfödning, genom Svenskt Sigill Naturbeteskött. 
Kännedomen och användandet av Svenskt Sigill är emellertid fortfarande omfattande och det är den mest ambitiösa kontroll- och ursprungsmärkningen av livsmedel i Sverige.

Med åren har företaget Sigill Kvalitetssystem, som äger och förvaltar miljö- och ursprungsmärkningen Svenskt Sigill, utvecklats i flera riktningar och flera nya certifieringar för de gröna näringarnas olika behov har tagits fram. 

Hösten 2009 inträffade den så kallade ”griskrisen” då djurrättsaktivister tillsammans med tv-reportrar tog sig in på flera gårdar för att skildra missförhållanden i grisuppfödningen. Detta ledde till att en ny tredjepartscertifiering på grundnivå togs fram för den svenska grisnäringen. Med den nya certifieringen kunde grisnäringen på ett trovärdigt och transparent sätt visa att de svenska djurskyddsreglerna följdes på gårdarna och som en följd av detta kunde också resurseffektiviseringar hos slakterierna genomföras.

Klimatcertifieringen är ett frivilligt tillval i Sigill Kvalitetssystems standard som utvecklades i samarbete med bland annat KRAV och lanserades 2010. Året därpå presenterades möjligheten att certifiera äggproduktion och lammuppfödning samt förbud mot utfordring av soja- och palmkärneprodukter i nötköttsproduktion som ska märkas med Svenskt Sigill. Alla produkter som märks med Svenskt Sigill måste också vara fria från genmodifierade organismer (GMO) och djuren måste ha utfodrats med GMO-fritt foder.

Från trädgårdsnäringen har intresset varit stort för certifiering enligt IP-standarden och märkningen Svenskt Sigill. Antalet trädgårdsföretag som är certifierade är stort men antalet mejerier som använder IP-standaren för kvalitetssäkring av sina leverantörer har minskat de senaste åren. Skånemejerier lämnade Svenskt Sigill 2011 och året därpå förvärvades Milko av Arla som använder sig av ett internt system. Gefleorten och senare även Norrmejerier har också valt interna system för att säkerställa kvalitet.

2016 är Sigill Kvalitetsystem det enda företaget som erbjuder nötköttsproducenter en certifiering för Naturbetesköttsuppfödning, genom Svenskt Sigill Naturbeteskött.

Kännedomen och användandet av Svenskt Sigill är emellertid fortfarande omfattande och det är den mest ambitiösa kontroll- och ursprungsmärkningen av livsmedel i Sverige.

Författare: Karin Jansson Myhr