SoL-film och LTs förlag: Filmproduktion för LTs förlag

Under 1930-talet började LTs förlag med direktören Anders E. Bjelle i spetsen att ge ut såväl skönlitteratur som facklitteratur och läromedel. Men kulturengagemanget kom att sträcka sig även in i filmens värld. Bakgrunden var att Bjelle 1938 valdes in i styrelsen för Föreningen Lantbruks- och Skogsbruksfilm. Föreningen hade ambitionen att producera undervisnings- och rådgivningsfilm och när inte statliga bidrag kunde erhållas erbjöd sig LTs förlag att bekosta halva lönen för en heltidsanställd funktionär. Detta blev startskottet för en särskild filmavdelning inom LT, LoS-film som kom igång i april 1941. Uppgiften blev att producera filmer och bildserier samt att distribuera dessa, vilket också skedde; fram till 1970 hade SoL-film producerat drygt 260 egna filmer och 100 bildserier och dessutom omarbetat ett hundratal utländska filmer för svenska förhållanden. Bokstavsomkastningen från LoS till SoL skedde 1948. Det lär ha varit Volvos (!) agronom Börje Jonsson som föreslog namnbyte med argumentet att ”LoS betyder förlora på engelska”. Kastade man om föreningens namn till Skogs- och Lantbruksfilm skulle det istället bli ”det gladare SoL-film”.

Samma år, 1948, utökades satsningen på film då LT engagerade sig i spelfilmsbranschen genom delägarskap i folkrörelsernas filmföretag Nordisk Tonefilm. Syftet var detsamma som med skönlitteraturen, att ge allmänheten en mer realistisk bild av de svenska lantbrukarna än den som förmedlats i de enklare filmiska folklustspelen. Här fanns förstås också möjligheten att få förlagets romaner filmade. Det mest kända resultatet blev otvivelaktigt Hon dansade en sommar, efter Per Olof Ekströms roman Sommardansen. Ulla Jacobsson hade huvudrollen och filmen blev en av Sveriges största filmsuccéer någonsin.

Andra samarbeten LT engagerade sig i under Bjelle var Vingförlaget (tillsammans med KF och Nordstedts 1949), Konstfrämjandet (1952) och Boklotteriet (1953), vilket efter tre år bytte namn till Stiftelsen Litteraturfrämjandet.

Omorganisering och upplösning

Efter Bjelles död 1961 uppgick LT i nybildade Lantbruksförbundets Ekonomi AB och dess olika grenar blev avdelningar inom Lantbruksförbundet, en förändring som snarare föranleddes av skatteskäl än av Bjelles bortgång. Varumärket LT behölls emellertid som namn på bokförlaget och verksamheten fortsatte som förut även om det kom att bli ett skakigt 60-tal rent ekonomiskt. Karl-Fredrik Björn som tidigare lett avdelningen ”LT-skön” blev ny förlagschef och under Björns ledning levde förlagets verksamhet vidare med Bjelles höga ambitionsnivå som rättesnöre oaktat röda bokslutssiffror. Ibland gjordes måhända väl smala satsningar av finsmakaren Björn.

Redan 1960 hade en kommitté tillsatts för översyn av bokutgivningen och denna kunde konstatera att förlusterna för skönlitteraturen allt sedan begynnelsen hade ”varit besvärande”. Diskussionen fortsatte under hela 60-talet men det var först 1969 i samband med ett rekorddåligt bokslut som en översyn av hela verksamheten kunde komma till stånd, dock utan något egentligt påtagligt resultat. Rädslan för ”pr-förluster” vid bortskärning av den skönlitterära grenen gjorde att denna även i fortsättningen behölls.

Nystart och samarbete

1974 skedde något av en nystart för det då ekonomiskt sargade förlaget. LRF hade sedan flera år samarbetat med Studieförbundet Vuxenskolan gällande bland annat studiecirklar samt produktion, marknadsföring och distribution av läromedel. Nu förordade en utredning ett vidgat samarbete dem emellan. Tanken var att LT skulle fusioneras med SVs bokförlag och resultatet skulle kallas ”Studieförlaget”. En fusion genomfördes men bolaget fick i stället namnet LTs förlag AB. Båda parter var överens om att namnet LT ”var så väl inarbetat och gav intryck av sådana kulturella ambitioner, att det skulle vara mindre välbetänkt av det nya företaget att ej använda detta”. Precis som under 1940-talet handlade många av manuskripten som inkom till förlaget under 1970-talet om historiska skeden, medan det var sällsynt med romaner som utspelade sig i den moderna landsbygdsmiljön. LRFs kulturråd utlyste därför tillsammans med LT en tävling 1977 med temat ”Människan på den nya landsbygden” och pristagare blev Ulla Torpe, Tomas Löfström och Gunnar Hansson.

Natur och Kultur träder in

I början av 1980-talet kunde en belåten vd Uno Larsson konstatera att LTs förlag var ett av Sveriges större med cirka 500 böcker ”i luften” och en utgivning i storleksordningen 200 böcker varje år. Antalet aktuella titlar låg vid den här tiden på 800. År 1990 upphörde dock LTs förlag återigen att existera som eget aktiebolag. LRF omorganiserade sin verksamhet och skulle nu bli mer ”marknadsorienterat”. Resultatet blev att LRF Media bildades som ett helägt dotterbolag, och där samlades tidningsutgivningen ungefär som på det gamla förlagsaktiebolagets tid. LTs bokutgivning fanns det emellertid inte någon plats för, utan varumärket övertogs i stället av bokförlaget Natur och Kultur. Utgivningen bedrevs under etiketten Natur och Kultur/LTs förlag, och följde i stort sett den tidigare inriktningen. Det som var LTs specialiteter, faktaböcker och böcker om skogsbruk och natur, behölls medan den riskfyllda skönlitterära utgivningen avvecklades. Vid årsskiftet 2003/2004 gick dock varumärket ”LTs förlag” definitivt i graven då namnet ändrades till Natur och kultur/Fakta.

LRF Media har emellertid fortsatt att driva sin verksamhet med ett stort antal tidnings- och tidskriftstitlar inom områden som inredning, trädgård, jakt, fiske, hund, häst, båt, historia och motor samt – självfallet – lantbruk.

Föreningen SoL Films hemsida

Per-Ola Karlsson Författare: Per-Ola Karlsson