Jordbrukets Skyddspropaganda

En angelägen diskussion på politisk och facklig nivå under 1900-talet var frågan om en säker och bra arbetsmiljö inom olika branscher. För jordbruksnäringens del har Jordbrukets Skyddspropaganda (JSP) bidragit till att höja medvetenheten hos lantbrukarna om de risker och skador som kan uppstå inom deras bransch. Även om jordbruket fortfarande är en av landets mest riskfyllda branscher avseende olycksfall i arbetet, har JSP varit med och byggt upp viktig kunskap inom området.

JSP var en av de första aktörerna som arbetade med att förebygga olycksfall inom lantbruket. De bildades 1948 som ett samarbetsorgan för en rad av lantbrukets större föreningar och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Antalet intressenter som gick med i samarbetsorganet ökade med åren och så småningom anslöt sig också flera av de större försäkringsbolagen. Intressenterna stöttade sedan verksamheten ekonomiskt. Den drivande kraften bakom JSP var Erik Thörnberg, kanslichef i Arbetarskyddsnämnden och JSPs förste ordförande.

Genom möten, kurser och konferenser ville JSP intressera jordbrukarna för frågor inom arbetarskydd och brand. På tidigt stadium sattes agendan med handböcker, radioreportage, korrespondenskurser, informationsfilmer och affischer. De följande åren ordnades särskilda arbetarskydds- och brandförsvarsdagar med hundratals deltagare och man höll föredrag och kurser på lantbrukets skolor. Redan efter ett par år tyckte sig JSP kunna se resultat av upplysningsverksamheten då antalet anmälningar om svårare olycksfall inom jordbruket hade minskat.

Nya olycksrisker

Men i och med mekaniseringen av jordbruket förändrades också olycksfallsriskerna. Efter kriget gjorde till exempel traktorn intåg i det svenska lantbruket. Därmed uppkom nya former av olycksfall i arbetet och JSP fick anpassa sin informationsverksamhet därefter. JSP engagerade sig också inom andra områden som till exempel farorna vid brunnsgrävning och arbete vid grustag. Under 1950-talet började de kemiska bekämpningsmedlen användas i Sverige och det blev nödvändigt för JSP att informera om riskerna vid hanteringen.

JSP medverkade under hela sin verksamhetstid aktivt i olika kommittéer, utredningar och i andra sammanhang. Under 1960-talet deltog de i Lundaundersökningen, eller Jordbrukets socialmedicin som projektet egentligen hette. Projektet initierades av Svenska Lantarbetareförbundet och skulle göra en hälsokontroll av jordbruksbefolkningen och samtidigt kartlägga risker och sjukdomar inom lantbruket. Lundaundersökningen publicerade sina resultat i flera skrifter. JSP medverkade hela tiden aktivt i projektet och stöttade det ekonomiskt.

De var också delaktiga i diskussionen om maskiners och redskaps bristfälliga skyddsanordningar. Under JSPs kurser pekade deltagarna själva på de brister som fanns och krävde att tillverkare och försäljare av lantbruksmaskiner skulle vidta förbättringar. Det föranledde att JSP utsåg en arbetsgrupp för insamling av synpunkter. 1969 lämnade arbetsgruppen ett betänkande med specificerade önskemål från lantbrukets yrkesutövare till 850 maskintillverkare, maskinhandlare och byggnadskonstruktörer. Denna påtryckning gav tydliga resultat. Några år senare ordnade JSP dessutom skyddskonferensen Människan – Maskinen – Miljön till vilken bland andra tillverkare, importörer och säljare av lantbruksmaskiner och redskap bjöds in, tillsammans med flera av JSPs intressenter samt representanter för lantarbetsgivare och lantarbetare.

Ett av de mer avgörande sammanhangen JSP deltog i var LRFs utredning Företagshälsovård i lantbruket som 1977 resulterade i Lantbrukshälsan AB. Bakom Lantbrukshälsan stod LRF, Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, Skogs- och Lantbrukstjänstemannaförbundet samt Svenska Lantarbetareförbundet, som alla var intressenter i JSP. Lantbrukshälsan hade som syfte att förebygga olycksfall och yrkesskador i jordbruket vilket bland annat skulle göras genom informationsspridning och rådgivning. Parallellen till JSPs verksamhet är tydlig.

Fler kurser och konferenser

De närliggande intressena samt den delvis gemensamma ägarkretsen innebar ett naturligt samarbete och man nådde exempelvis en överenskommelse där Lantbrukshälsan, genom att stå för en del av JSPs kostnader, fick använda JSPs produkter, antingen som medarrangör eller för egna behov. Arrangemanget bidrog till att JSP kunde effektivisera sin verksamhet med en ökad produktion av undervisnings- och propagandamaterial och en utvidgad kurs- och konferensverksamhet.

Det likartade uppdraget och nära samarbetet ledde emellertid så småningom fram till beslutet att JSPs verksamhet skulle övertas av Lantbrukshälsan. Vid årsskiftet 1981/1982 upphörde därför JSP.

Skogs- och Lantbrukshälsan (SLH) och sedermera Hälsa Sverige var under 1980- och 1990-talet med sitt huvudkontor och sina 62 företagshälsovårdscentraler den självklara och samlande instansen för arbetsmiljöfrågorna inom lantbruket. Drygt 300 personer var sysselsatta med hälsokontroller och förebyggande rådgivning om olycksfall och arbetsskador till landets jord- och skogsbrukare. Statsbidragen till företagshälsovården avvecklades 1992. SLH såldes 1999 till hälsoföretaget Feelgood som snart fick ekonomiska problem och var tvungna att helt avveckla eller sälja ett flertal centraler. Under dessa företagsförändringar med namnbyten och ny personal förlorades inte bara en stor mängd lantbrukskunder utan också det mesta av den praktiska kompetens som var Skogs- och lantbrukshälsans varumärke.

Sedan Skogs- och Lantbrukshälsan avvecklades i slutet på 1990-talet har rådgivningen om arbetsmiljöfrågor riktad till den gröna näringen, jord- och skogsbruket minskat radikalt.

Lisa Qviberg Författare: Lisa Qviberg